Archive
Kontakta oss
E-post: info@tennisshopen.se


"Det krävs en enorm uppoffring från alla familjer vars barn ska lyckas på den här nivån, och känslan är att ingen ångrar sina beslut och livsval."

Adam Knutsson-Sundblad fick möjligheten att coacha en junior under en fyraveckorsperiod i somras som kulminerade i den anrika Grand Slam-turneringen Wimbledon. Adam delar här med sig av sin upplevelse och sina erfarenheter från fyra veckor "on the road" bland de bästa juniorspelarna i världen.

Av: Linus Eriksson

 

Adam, vi har haft en artikel med dig tidigare här på Tennisshopen, men börja ändå med att lite kort berätta vem du är och vad du gör idag? 

Jag är uppvuxen i Göteborg och spelade som junior på en klubb som heter Gothia Tennis. Jag mixade träningen där med gästspel hos andra klubbar samt studerade även på Katrinelundsgymnasiet där jag fick möjlighet att medverka på tre morgonträningar i veckan. Under mitt första år på gymnasiet åkte alla tredjeårselever till college i USA och detta öppnade upp även mina ögon för möjligheten. Efter en lång och tidskrävande process tackade jag ja till ett erbjudande på ett universitet i North Carolina. Skolan hette Gardner-Webb University och jag spenderade totalt sex år där, både som spelare och som assisterande tränare. Under den sista säsongen som coach gick det väldigt bra för både herr- och damlaget vilket öppnade upp möjligheten för en tjänst på University of Georgia, där bland annat Mikael Pernfors och John Isner spelade under sina år på college. Efter at t min tid på UGA var avklarad och jag sommaren 2018 accepterat ett nytt jobb på ett annat universitet blev jag tvungen att lämna USA av arbetsvisum-relaterade skäl. Sedan 2014 har jag arbetat med collegerekrytering tillsammans med det svenska företaget Bluechip Study USA. Idag jobbar jag heltid hos dem som rådgivare och handlägger samt konsulterar nordiska idrottare som vill ta steget till college sporten i USA med hjälp av ett idrottsstipendium. 

 

Du var tidigare i somras på plats på Wimbledon som coach, berätta mer om det. 

Under mitt år på University of Georgia arbetade jag på fritiden med en amerikansk juniorspelare vid namn Chloe Beck. Chloe har idag fyllt 18 år och ska påbörja sina collegestudier och tennisspel på prestigefyllda Duke University denna höst. Under tiden jag och Chloe tränade i Athens (stad i Georgia) blev jag nära vän med hennes familj, och under våren 2019 fick jag förfrågan om att coacha henne under några tävlingar i Europa. Vi spenderade först två veckor i Italien på Santa Croce sull’Arno J1 samt Milan JA och sedan ytterligare två veckor i England på Roehampton J1 och slutligen Wimbledon. Alla veckor var väldigt intressanta och lärorika men självklart var Wimbledon höjdpunkten och en erfarenhet man aldrig kommer att glömma. 

 

Både som spelare och tränare är Grand Slam-turneringarna något man drömmer om, hur var känslan för dig att vandra omkring på området och se storstjärnorna i samma lokaler?

Oavsett omgivning/miljö så gäller det att försöka fokusera på spelaren och uppdraget man är där för att utföra, och jag tycker den strategin fungerade bra även för mig. Dagtid spenderades mest på banorna kring träningsområdet och mycket tid gick även åt matchövervakning av potentiella motståndare samt vänner till Chloe. På dessa stora mästerskap blir det lätt att man umgås inom den nationen man representerar/spelar för. Det blev naturligt många intressanta möten och dialoger med andra amerikanska spelare och deras tränare/familj. På kvällarna försökte man njuta av området så mycket man kunde och hade då även möjlighet att kika på proffsen när de spelade. Själva träningsområdet på Wimbledon är en väldigt avslappnad plats och där hände det att man gick förbi eller passerade bland annat Federer, Nadal, Djokovic och systrarna Williams. 

 

Vad tar du med dig för lärdomar av själva tennisen, av matcherna din spelare spelade och de juniormatcherna du såg på? 

Den första och mest tydliga lärdomen jag upplevde och tar med mig handlar om erfarenhet. Att kunna hålla sig lugn och spela smart på träning där varken press eller publik existerar är en sak, men att hålla samma fokus och fatta rätt strategiska beslut inför 500 åskådare är något helt annat. Alla juniorer i huvudtävlingen har levt som unga proffs i många år och även representerat sitt land i internationella tävlingar. Att kunna prestera sitt allra yttersta när det verkligen gäller kräver enorma förberedelser och spelarna här förstår att det inte är slumpen som avgör. Detta var väldigt tydligt på träningsanläggningen där alla deltagare spenderade 2-3 timmar dagligen på banan med extremt fokus innan mästerskapet började. Ett tydligt exempel skedde även efter första omgången då en amerikansk junior precis vunnit 7-5 i avgörande set i en 2 timmar och 30 minuter lång match. Efter att ha bollat in 45 minuter på morgonen, räddat tre matchbollar och vunnit matchen så gick han och hans tränare ut och körde 30 minuter till med fokus endast på forehand-acceleration. Samma kille skulle dagen efter spela nästa omgång i en match som även den förväntades bli en fysisk prövning. De bästa spelarna förstår att trots omständigheterna så gäller det att få ut så mycket som möjligt av varje dag. En bortslösad träning eller övning ger andra spelare chansen att komma ikapp och/eller utvecklas snabbare. 

 

Något i övrigt från upplevelsen på Wimbledon du känner att du växte/lärde dig av? Vad väntar härnäst för dig?

Under dialog med diverse spelare, tränare, och föräldrar får man ta del av många intressanta historier och berättelser om hur deras vardag ser ut, samt hur deras metod sett ut för att ta sig till denna nivå. Många spelare har lämnat sina länder i tidig ålder för åtkomst till de bästa akademierna och tränarna i världen, och man får även en tydlig inblick i alla de ekonomiska bitarna som måste falla på plats. Det krävs en enorm uppoffring från alla familjer vars barn ska lyckas på den här nivån, och känslan är att ingen ångrar sina beslut och livsval. En annan häpnadsväckande fakta är att hälften av alla deltagare i juniorklasserna kommer nu till hösten eller nästa år ta steget till collegetennisen, något som kräver en godkänd gymnasieexamen samt relativt höga resultat på högskoleförberedande tester. Detta kan användas som bevis på att det går att lyckas inom båda områden, och att valet mellan de två går att utesluta. Härnäst för mig väntar en kul men hektisk höst i Göteborg samt på vägarna runt om i Sverige tillsammans med Bluechip. Vid sidan av arbetet spenderar jag även mycket tid på padel-banan, ett intresse som fortsatt växa sedan flytten hem till Sverige förra vintern. Gällande tenniscoachning så ser jag fram emot möjligheten till ytterligare tränaruppdrag samt att fortsätta utveckla och dela med mig av den kunskap man samlat på sig. 

0 comments

No one has comment this post yet. Be the first one to send a comment!

Categories