Archive
Kontakta oss
E-post: info@tennisshopen.se


Världens svåraste sport?

GUSTEN TYCKER TILL

För ca 10 år sedan pratade jag med en italiensk tennisjournalist. Som vanligt när två tennisnördar pratar om den sport vi avgudar fick jag en djupare inblick om vad som var på gång med tennisen i Italien. Bl.a så berättade han om en nystartad tenniskanal ( startade 2008) som sände tennis i stort sett dygnet runt. Herregud tänkte jag; tänk vilket skyltfönster för tennisen i Italien. Ett forum som garanterat kommer att vara stor bidragande orsak till att flera italienska juniorer kommer att slå igenom en vacker dag. I skrivande stund är också mycket riktigt Italien ett av de länder som har mest landsmän bland de 100 bästa ( 7 stycken) och förmodligen är denna TV-kanal en av orsakerna

Men det riktigt spännande var när han berättade att tennis räknades som en av de 3 svåraste sporterna i världen att bemästra till fullo. Varifrån han hade fått den informationen frågade jag inte men i och med att han var journalist har jag spridit vad han sagt i nästan 10 år. När jag googlade på vilken sport som verkligen krävdes mest skicklighet att utöva dök tennisen dock alltid upp bland de svåraste men det fanns ingen direkt forskning som stödde det utan mer tyckande. Hursomhelst har jag spridit vad han sagt till andra personer utan att han som sagt hade något vetenskapligt belägg för det.

 

Men trots mitt spridande av ”fake news” har jag dock otaliga gånger funderat på om det faktum om att det inte är så att tennis är en av de sporter som är absolut svårast att lära sig till fullo. Att utnämna idrottsstjärnor från en sport för att vara bättre än andra idrottare känns dock förmätet. I och med att jag lever i en värld som bygger på sannolikhetslära så borde sannolikheten vara störst att världens bästa idrottsman/kvinna finns i den sport där det finns flest utövare. Och trots att tennis tillhör en av de sporter med mest utövare i världen är man inte i närheten av tex antalet fotbollsspelare som man beräknar ha över en miljard människor som spelar medan tennisen har 75-80 miljoner utövare. Andra sporter med flera hundra miljoner utövare är volleyboll och basket och när idrottspriser globalt delas ut i slutet av året för bästa idrottsman/kvinna kan i alla fall jag inte påminna mig om att en volleybollspelare har fått något pris trots att man borde ha fått det med tanke på att det tillhör världens näst mest populära sport till antalet utövare.

Är volleybollspelande idrottsmän/kvinnor då sämre än övriga idrottare? Inte i min värld i alla fall. Uppmärksamheten från media är dock inte lika stor som i tex fotboll. Fotboll har också den fördelen att man kan utöva den i stort sett var som helst. Bara man har en fotboll och en någorlunda stor yta. För oss tennisspelare krävs det dock lite mer. Typ en 650m2 yta med linjer, tennisnät och en slät yta där toleransnivån på en tennisplan inte ska överstiga 5 mm på en 6 meter rätskiva. Om man nu inte vill spela minitennis för då räcker det att sätta upp ett snöre som nät och lägga ut en pinne som markerar baslinjen. För så började jag min tenniskarriär och knappt 50 år senare kan jag bara konstatera att personligen tror jag att tennis är en av de absolut svåraste sporterna som finns att lära sig till fullo. I alla individuella sporter på världsnivå finns det inget utrymme till att ha större brister. Har du en aningen sämre backhand, är du aningen för osmidig, långsam, otaktisk, har lite för dålig kondition etc utnyttjar motståndaren detta skoningslöst. Skillnaden i världseliten är som i andra sporter hårfin och en skillnad mellan en spelare som ligger 1000 i världen och topp 50 i världen är i det närmsta obefintlig. Gamla svenska storspelaren Jörgen Windahl tycker jag dock gjorde en klockren analys av en av de stora skillnaderna dock. ” när de bästa spelarna missar så gör de det med högst 2-3 decimeter. När en sämre spelare missar kan de missa med över en meter och det ligger mycket i det uttalandet tycker jag. Är man däremot en idrottare som tillhör en lagsport räcker det ibland att du är grym på vissa områden medan att det inte gör lika mycket om du är klart sämre på andra.

 

Under min tid som spelare har dessutom tennisen utvecklats enormt. Mycket pga att tennisen är så kommersiell vilket gör att många producenter av framförallt tennisracketar har bidragit till utvecklingen. Större träffyta, bredare ramar, senor som gör att bollarna går snabbare i luften. Allt detta har bidragit att spelaren måste anpassa sig till ett annat spel där både uthållighet, styrka, smidighet blir viktigare och viktigare. När jag pratade med en god vän som tyckte att det borde finnas ytterligare utvecklingsmöjligheter inom tennisen var jag dock skeptisk. Man har försökt tex med längre racketar och böjda racketar vilket ger bättre resultat i något slag men sämre i ett annat. I och med att tennisen är en sådan kommersiell sport tror jag att utvecklingen ligger nästan så långt fram att möjligtvis kan en liten förändring ske inom material men knappast någon större förändring. Jag tror också att studier om att använda de större muskelgrupperna ännu mer i slagen är så utvecklad inom tennisen att jag har svårt att se hur dessa kan bli ännu bättre. Men man ska aldrig säga aldrig. Rätt som det är kommer det säkert att komma en spelare som kommer att använda ett racket när han servar och ett racket han returnerar med. Om inte spelarna själva kommer med iden kommer säkert någon racketproducent på iden med tanke på merförsäljning av tennisracketar

I och med att tennisen är så komplex gör det att den stundtals blir alldeles för frustrerande. När den före detta italienska tennisstjärnan, Claudio Pistolesi fick frågan om han kunde beskriva sporten tennis svarade han kort och gott; -”tennis är den sporten som djävulen har uppfunnit” Jag kan bara hålla med. Att lära sig tennis till fullo går inte. Tittar jag tillbaka på min karriär låg jag sömnlös otaliga nätter där jag gick igenom mina för dagen tillfälliga brister och de var inte få kan jag säga. Det är en sak att spela inomhus på sin hemmaklubb mot samma partner vecka efter vecka men när man spelar på olika underlag, mot olika spelare, annorlunda bollar och framförallt i olika klimat runt om i världen kan man i vissa fall känna sig nästan som en nybörjare.

Tex när jag spelade Australian Open. Det fanns ingen gång på året jag kände mig så dålig som när jag spelade i Melbourne. Visst spelade jag bra även där vissa gånger men när det var riktigt varmt och dessutom blåsigt var mitt spel fullständigt värdelöst. I och med att bollarna blev lättare när det blev varmt passade det mitt spel, som byggde på kraft, väldigt dåligt. Efter några dagar i blåst och extrem värme kändes formen så dålig att jag istället valde att träna inomhus i Melbourne istället för att försöka hitta en någorlunda bollträff. Och varje gång jag kom hem från Australien för att spela inomhus var träffen tillbaka. Ingen vind. Ingen värme. Lite tyngre bollar och jag kunde slå min forehand så hårt jag bara ville utan risk att den skulle segla ut. Just den känslan av man gått ner sig så jäkla mycket i sin sport som jag gjorde när jag spelade i blåst, extrem värme eller andra förhållanden har jag aldrig känt i någon annan sport som jag har utövat. Förutom en sport. För i den sporten var och är känslan likadan. Från att ha spelat otroligt bra för min standard ena dagen till att fullständigt tryckas ner i skorna den andra tror jag fler än jag har känt när man spelat 18 hål golf. Men till skillnad från tennis är att även golf kan man börja tävla i nästan direkt

 

Idag är den snabbast växande sporten i Sverige padel och det kan jag förstå. Jag har bara spelat padel ett 15-tal gånger men som tennisspelare är det så mycket man får gratis och från mitt första padelslag kändes det som att jag skulle kunna spela match efter 5 minuter. Det skulle dock inte hända om man tog ett tennis racket i sin hand för första gången i sitt liv. Speciellt inte när man är 53 år. Ett av de stora problemen med tennisen är ju att själva bollen är så tung och hård jämfört med en pingisboll, badmintonboll eller squashboll. På senare år känns det dock som att tennisen också har insett svårigheterna med nybörjare att kunna bemästra en hård tennisboll på en yta som är runt 200m2. Framförallt för yngre spelare där man gör banan mindre och som sagt gör bollarna i olika hastigheter. Dels för att man ska lära sig en bättre teknik i tidig ålder men dessutom för att tillfredsställa tävlingslusten hos vissa barn. Men man ska verkligen inte underskatta hjälpmedlet med långsammare bollar även för vuxna. Skulle man ha tävlingar alt serier med grönprick boll ( som innehåller 75% gas jämfört med en vanlig tennisboll) kan matchandet komma igång betydligt tidigare

Och skulle det finnas en undersökning om hur många timmar man måste träna för att man ska se ut som en någorlunda fotbollsspelare, basketspelare eller tennisspelare är jag dock helt övertygad om att tennisen skulle vara en av de sporterna som krävdes mest timmar.

 

Men jag är så oerhört glad att jag valde tennisen för trots alla sömnlösa nätter som jag har haft pga en dålig backhand, serve, förlust, kommande match mm så är det utmaningen i sporten som har varit en av de stora drivkrafterna för mig. Jag kunde tex inte slå en riktig slice när jag var 20 år men det anser jag mig kunna idag. Rak backhand var ett annat slag som lyste med sin frånvaro under karriären men idag lyckas jag peta in den ett par gånger. Fascinationen av att fortfarande kunna lära sig slag man aldrig lyckades med förut tror jag är stor drivkraft för många. Dessutom måste man lära sig spelet tennis bättre ju äldre och långsammare man blir för även om Magnus Larsson sa att: - ” det spelar ingen roll om man är snabb, bara man står där motståndaren slår bollen” gäller den devisen oavsett ålder.

 

0 comments

No one has comment this post yet. Be the first one to send a comment!

Categories