Arkiv
Kontakta oss
E-post: info@tennisshopen.se

Tennisinspiration

Vi vil inspirera personer inom tennisen – spelare, tränare, styrelsemedlemmar och tennisklubbar eller akademier som sådana. Tennisanläggningen skall vara en samlingspunkt för både ungdomar och motionärer. Därför vill vi här samla en mängd förslag från klubbar, akademier, spelare och tränare ute i landet på saker som de gör för att förbättra trivseln/kvaliteten i sin tennisklubb och i sin tennisvardag. Det kan vara allt mellan himmel och jord – allt från inredning i hallen till ett läckert träningsläger. Det kan vara rådgivning till vad man ska göra för karriärsval efter gymnasiet, eller inspiration till hur en klubb kan bygga ut sin utomhusanlägning. Förhoppningsvis kan personer ute i klubbarna finna inspiration till att testa något som en annan klubb har genomfört med framgång.

Har du tips på en klubb som gjort något extra för att skapa trivsel för sina medlemmar. Eller har du själv en idé eller sitter på en intressant erfarenhet eller historia du vill dela med dig av? Kontakta oss så gör vi gärna ett reportage på ämnet i fråga! Mejla i sådana fall info@tennisshopen.se så tar vi tacksamt emot ert tips.

              Magnus "Gusten" Gustafsson                                                      Linus Eriksson            

 
Om Linus: Är tennistränare i Smedslättens LTK och för Jacqueline Cabaj Awad. Har arbetat på ett antal olika klubbar och akademier både i Sverige och utomlands. Har skrivit texter och artiklar åt både Svenska Tennismagasinet och Tennis Göteborg tidigare och är väldigt intresserad av hur vi ska gå tillväga för att få svensk tennis att hänga med i dagens internationella konkurrens.
Om Gusten: Gusten har en enastående karriär som tennisproffs och har bland annat vunnit Swedish Open tre gånger. Dessutom var han rankad top 10 i världen under flertalet tillfällen. Nu är Gusten delägare i Tennisshopen sedan många år tillbaka, skriver krönikor i tennismagasinet med jämna mellanrum, och har ett allmänt brinnande ideellt intresse för svensk tennis. Bland annat har Gusten dragit igång en verksamhet i västsverige med namnet "Små lirare" - som är en kul satsning för att öka intresset för idrott bland våra unga utövare.

Inställda tävlingar på grund av Corona

Ibland kan man drömma sig iväg en stund och gissa sig till hur spelarna har det på högre nivåer. Bli hämtad vid flygplatsen av turneringens transportservice. Bo på officiella hotellet. Allting fixat och ordnat. Men, visst har det sin charm att kuska runt på det här sättet också. Låt mig berätta om vår senaste resa till Kairo!

Av: Linus Eriksson

 

Alright, som jag berättade i mitt förra inlägg mötte jag upp Jacqueline Cabaj Awad i Monastir. Hon hade spelat två veckor där, och jag som coach tror personligen inte på att spelaren ska vara utan coach mer än max två veckor, så efter två veckor mötte jag upp henne i Tunisien. Vi var där en vecka till innan vi åkte till Kairo. Här har det utvecklats till en intressant upplevelse. 

 

Första veckans tävling gick fint. Vi har bott på vårt Airbnb, Jacqueline vann dubbelklassen och sen började kvalet till nästa veckas tävling. Hon förlorade kvalfinalen men vi visste redan före den matchen att huvudklassen skulle ha tre stycken Lucky Loser.Det vill säga, av sex tjejer som förlorade kvalfinalen skulle tre av dem få en plats i huvudlottningen ändå. Besvikelse över förlust såklart, och vi rörde oss hemåt efteråt för att vänta in ifall hon vann på lotteriet eller inte. Någon nervös timme senare med uppdaterande av lottningsträdet på hemsidan så såg vi hennes namn på nedre halvan. Gött mos!

Redan i början av veckan började snacket gå om att andra halvan skulle bli kaotisk då ett riktigt oväder väntades dra in över Kairo. Torsdag och fredag räknade vår finska referee iskallt med skulle bli utan spel och han började redan förbereda hur sluthelgen skulle se ut. När onsdagen kom så sa de egyptiska spelarna att vi dagen efter skulle få uppleva något vi aldrig varit med om tidigare och min kontaktperson för lägenheten messade och bad oss hålla oss inomhus, eller om vi var tvungna att gå ut, vara mycket försiktiga. Kairos lokalbefolkning har fått ledigt under torsdagen för att hålla sig inomhus. Jag och Jacqueline blev både skärrade och lite smått förväntansfulla inför vad vi skulle få vara med om….

 

Torsdagen kom och jag vaknade upp och kikade ut genom fönstren. Visst, det regnade lite, men inte mer än det gör en ganska bra väderdag i Borås. Och visst, det blåste lite grann, men inte mer än det gjort alla övriga dagar här i Kairo. 

När klockan närmade sig sen förmiddag så tilltog regnet och Jacqueline som var schemalagd till spel 14.30 insåg att hennes match nog inte skulle bli av idag. Singelmatcherna som skulle börjat vid 10 var uppskjutna till eftermiddagen och vi bestämde oss för att åka och äta lunch på ett köpcenter tjugo minuter bort. Regnet ökade hela tiden och vi räknar nu med att hon inte kommer spela idag. 

Vädret runt lunch var inte så mycket värre än en vanlig regndag i Sverige. Vi skrattade nu lite åt vad egyptierna sagt om att ”vi skulle få uppleva något vi aldrig varit med om tidigare”. Well, kom till Sverige vilken vecka som helst så ska ni få se, haha. 

 

Nu börjar det dock bli intressant. När vi går runt på köpcentret ser vi successivt hur vattnet börjar ta över gångarna mellan butikerna. Var femte butik har ingen ström och börjar slå igen och på torget utanför jobbar ett antal personer ihärdigt med att borsta bort vattnet från ingångarna. Vi förstår dock att det är ett arbete utan utsikt till framgång då vattnet börjar ta sig in i köpcentret och vissa delar blir vattenfyllda. 

Hur som helst, när vi sitter och äter lunch och jag scrollar igenom Twitter-flödet ser jag hur snacket börjar gå om att ITF kommer ställa in alla turneringar de kommande veckorna. Redan dagen före har Tunisien och Turkiet gjort detta, att ATP och WTA kommer göra detsamma var alla eniga om ganska omgående och nu så förväntas alltså ITF gå ut med att dem gör detsamma när som helst. 

Jag och Jacqueline beställer en Über tillbaka till vårt boende. På vägen hem förstår vi vad Egyptierna var rädda för. Regnet i sig har inte varit mer än ett stort ösregn, men infrastrukturen i Egypten är inte densamma som i Sverige. Vägarna är helt översvämmade av vattnet! Bilar har kört fast, vi får ta omvägar och sista vägen kommer vi inte ens fram utan får gå. Vårt ”compound” är helt utan el, alla restauranger i närheten har stängt igen. Vi kommer upp till vår lägenhet där givetvis ingen el fungerar.

 

På eftermiddagen får Jacqueline en notis på sin spelaridentitetssida som säger att alla turneringar är inställda fram till sista veckan i april. Inget att säga om, ganska väntat och vi var förberedda. Senare på kvällen kommer däremot ett mail om att även denna veckans tävling avslutas med omedelbar verkan. Väldigt oväntat och inget någon var förberedd på. Både vi och andra vi pratar med tycker helt klart att ITF borde slutfört veckans tävling. Spelare är på plats, har betalt dyra pengar för flygbiljetter och vissa har haft som ambition att stanna flera veckor. Att de då får åka hem utan att ens slutföra en tävling är nästan ett litet hån och elakt kan vi tycka. Säkerheten främst såklart, men det har inte varit det minsta snack om Corona i Egypten och lokala personerna härifrån säger att det är fullt under kontroll här. Så, synd tycker vi.

Sedan tidigare hade vi planerat att om två veckor åka till Israel på två turneringar. De blev inställda på grund av Corona för någon vecka sen, så då blev istället vår plan att Jacqueline skulle stanna ytterligare en vekca till här i Kairo på egen hand och spela en turnering till. Jag bokade därför min flygbiljett på söndagen, så sent som möjligt så jag kunde stanna så länge det går här men ändå hinna tillbaka till Smedslätten för att jobba på måndag igen. Nu när turneringen avslutades i förtid så sitter jag lite snopet på en flygbiljett om två dygn istället för att kunna flyga hem direkt. Jacqueline bokade samma flight som mig, och vi hade därför fredag och lördag att slå ihjäl här i väntan på hemresa. 

 

Fredagen vaknade och vi var fortfarande utan ström. Wi-Fi har vi inte sen tidigare, men strömmen blir lite jobbig eftersom vi inte kan ladda våra mobiler. När jag skriver detta är det fredag kväll och vi har nu inte duschat på två dygn, ätit tonfisk på burk till middag två kvällar i rad och fått åka till ett närliggande hotell för att få laddat våra apparater. Nu sitter vi i mörkret och har inte så mycket att göra mer än att vänta på en flygresa hem till ett Sverige där vi förstått det är ett tillstånd av skräck  som genomsyrar samhället. Allt som var tänkt och planerat de närmsta sex veckorna är inställt och vi får tänka nytt för varje dag som går vartefter det kommer nya besked från ITF. Till råga på allt går flyget från Kairo hem 04.40 natten mellan lördag och söndag. En mindre skön tid tid för avresa.

 

Den här trippen blev en resa man om några år kanske ser tillbaka på med ett skratt i rösten, men i nuläget hade det varit gött med lite varmt vatten och möjlighet att se klart vår Netflix-serie. Då är man glad att man växte upp med 94-krönikan och Karin Boyes legendariska dikt: ”det är inte målet, utan resan, som är mödan värd. Bryt upp, brytt upp, den nya dagen gryr…oändligt är vårt stora äventyr!”

0 kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägg ännu. Bli den första att kommentera!

Produkter