Genom leken utvecklas vi

Gästkrönika av: Ante Tepic

Är det allvar? Är det lek? Vilken väg ska väljas, för att vi ska lyckas så bra som möjligt och samtidigt ha kul?

De två ytterpunkterna är ständigt närvarande i barns och ungas idrottande. För många juniorer kan det vara förvirrande, att samtidigt få instruktioner om att inte ta saker och ting på för stort allvar, under tiden som uppmaningar kommer om att man ska vara seriös från början. Det är inte alltid lätt att hitta balansen, och lättare blir det inte av att röster hörs från olika håll med olika information. Vem är den som ska sätta definitionen, och var exakt slutar leken för att allvaret ska ta vid?  

Johan Huizinga var en nederländsk kulturhistoriker som under förra århundradet belyste människans viktiga och värdefulla förmåga att leka. Genom leken utvecklas både människan och mänskligheten. Därför, förutom att människan är en skapande varelse – homo faber – är hon även en lekande sådan; en homo ludens. Leken är något som frigör det kreativa och konstruktiva hos människan. Via leken kan en individ utveckla sina förmågor och nå sin fulla potential på flera områden i sitt liv. Leken är det som kan ta bort pressen, och frigöra vår kapacitet.

Precis som människan i sin helhet utvecklas via leken, utvecklas även en specifik förmåga, t.ex. idrottsutövandet, om leken får sin rätta plats bland drömmarna om skyhöga prestationer. Som nämnda Huizinga konstaterade, möjliggör lekens närvaro en känsla av frihet. För att kunna vidga sina kapaciteter, måste man ju vara fri. I annat fall är vi begränsade, hämmade. Först när vi känner frihet, kan vi nå nya höjder. Precis som en fågel måste vara fri för att kunna flyga ut sin fulla kapacitet, måste även vi vara fria för att kunna utveckla våra förmågor maximalt.

Hösten 2020 började idéerna som Söderslätts Tennisklubb vilar på så smått realiseras. I lilla Klagstorp tränar nästan 30 barn varje vecka regelbundet i byns gymnastiksal. Sedan våren är vi även igång i Skegrie där mer än 40 barn är aktiva, och ytterligare byar på Söderslätt är under uppstart. Visst lär vi oss forehand och backhand, att vi måste träffa framför oss och titta på bollen hela vägen, men vi lär oss samtidigt mycket mer än så; mycket mer än vad vi är medvetna om. Vi lär oss framförallt att tycka om tennis – därför blir konceptet lyckat! Vi leker tennis när vi blandar teknikövningar med bollekar; kastar och slår ibland organiserat och ibland oorganiserat! Allt i sin rätta tid. Men för att allvaret ska kunna ta vid, måste först leken få sitt utlopp.

Det är precis som när spelarna på proffstouren när de inte tränar eller tävlar, helst gör något helt annat på fritiden. Klättrar på berg, spelar schack, läser tidningar, för att sedan kunna ställa om och prestera ännu bättre. Det måste finnas ett on- och ett off-läge. Därför är leken inte någon slags muta för att få barnen att stanna kvar inom idrotten, som en kompensation på bekostnad av ”det riktiga” och allvarliga. Tvärtom; leken är en förutsättning för att det allvarliga ska kunna ta vid, och ”det riktiga” presteras än bättre än tidigare. Balansen återfinns i variationen!   

Den som kan leka tennis bra, kan även spela tennis bra och kommer njuta av idrotten. Den som inte kan leka, kan kanske ändå uppnå bra resultat, men utan glädje. Vad tjänar alla bra resultat till, om det inte finns glädje? Vi kan dessvärre se allt fler fall av psykisk ohälsa dyka upp här och var bland elitidrottarna. Det är för att resultaten har fallit in enligt drömmarna, men inte bringat den lycka och tillfredsställelse som förväntats. Ett underskott på lek och glädje har växt sig så stort, att till och med själva meningen med utövandet torkar ut.

Jag satt och tittade på Kroatiens VM-final 2018 med farmor och farfar i hemlandet. Euforin var påtaglig och hela landet hoppades på att guldet skulle bärgas. Jag och farmor var besvikna efter 4-2-förlusten. Farfar däremot var mindre berörd. Äsch, vem bryr sig, sade han, det är ändå bara en lek med en boll. Ja, farfar hade rätt; det är ändå bara en lek. Just därför, för att det är en lek, kunde jag njuta av att Kroatien ändå tog silver.